WOW! Sömnpillerna fungerade utmärkt. Jag var verkligen utvilad imorse när jag vaknade, och gud så skönt det var. Jag har fått sovit en hel natt, vilket jag inte har gjort på två år. Och jag är fortfarande inte trött heller, jag som brukar vara dö-trött vid den här tiden!

Underbart att det var sån effekt.

Gick till skolan imorse, var där till nio. Hade lite svenska & sedan så gick jag och Tina iväg på elevrådsmöte som varade mellan 10.00 - 12.00 Därefter hade vi psykiatrilektion och sedan individuellt val där jag har valt Grundläggande barnhälsovård som verkar mycket intressant!

Slutade 15.10, och gick då hem för att dumpa av väskan och sedan till dagis för att hämta junior. Han sitter nu inne på sitt rum och leker, och jag ska sätta igång med matlagning snart. Får bli väldigt simpelt och enkelt med maten idag.. korv och makaroner! Jag orkar inget annat jobbigt *s*.

19.00 ska jag natta lillkärlek, för vi ska upp tidigt imorgon!

Blev så förbannad på min granne igår så jag skällde ut honom efter noter! Han blev nog ganska ställd, och han bad så hemskt mycket om ursäkt & bjöd tillochmed upp mig på nybakta bullar nu i veckan *s*.

Näe, nu ska jag greja mat.

Inatt sov jag helt underbart bra. Måste varit pga sömnmedicinen, så när klockan ringde 7.00 så var jag riktigt utvilad. Skönt!

Men jag är deppad idag! Jag känner att jag inte har lust att göra ett enda dugg. Alla människor omkring mig verkar vara så otroligt nere & deppad ju, så varför ska inte jag få vara det? Varje gång alla andra är deppad eller har en dålig dag, ja då ska det accepteras! Men när jag själv mår dåligt en dag eller så, ja det accepteras verkligen inte. Varför? Vad skiljer mig från alla andra? Nej, just det. Kanske ska skita i allt? Skita i att gå till skolan, skita fullständigt att dra på kryssning & kanske stanna hemma från utlandsresan?

Det känns verkligen som att ingen förstår mig ibland. Menmen, jag ska ändå fixa det här ensam! That's it.