Fick lite flashback i det förra inlägget, här kommer ett trevligare *S*.

Linda och Nea kom över i förmiddags, och vi åt en god lunch tillsammans. Mamma kom över en sväng med Hugos bilbana, så mamma och ungarna satte ihop den (: Och så hade mamma varit på mellandagsrean på Lindex och handlat lite byxor och tröjor till Hugo.. jättefint (:

Efter lunch och lite lek så tog vi med oss barnen ut och härjade omkring i lekparken ett tag, och sedan gick vi in och tittade på Lilla jönssonligan som gick på TV:n.. åt lite gotta och hade det mysigt allihopa. Vid 17 tiden så gick Linda och Nea hem, och jag stoppade knoddis i badet.. efter en massa plask som slutade med vatten över hela badrumsgolvet så tog jag upp honom, och vi åt middag. Nu sitter han i soffan och varvar ner lite, och jag ska snart stoppa honom i säng.. han är så trött!

Imorgon kommer hans pappa och hämtar honom klockan 13.00, och i samma veva så far jag och Linda in till valbo för att kika lite på rean och kanske hitta något snyggt att ha på oss till nyårsafton? Blev nästan bestämt nu att vi ska på nyårsfest hemma hos Johnny och Satu på nyårsafton. Ska bli mysigt med bra sällskap, och lite firande. 2009 ska bli ett helvetes bättre år än 2008! Det måste det bli. Ska verkligen kämpa.

Ett par saker ska jag ta tag i nu år 2009,

det första är att gå upp i vikt! Jag ska nå målet 55 kg, så jag har 8 kilo som jag ska upp. Kommer bli hårt, men jag ska fixa det. Och så ska jag ta tag i mig själv, riktigt ordentligt.

Sån tur att jag har Linda som kan lyfta upp mig. Nu 2009 så ska både hon och jag nå högsta toppen på fjället - tillsammans. Vi klarar precis allt, bara vi är tillsammans. Hon är den mest fantastiska vännen som finns. Vi kan skratta tillsammans så vi ligger på golvet och håller på att kikna, vi kan gråta tillsammans så tårarna forsar & vi kan prata med varandra och leda varandra på rätt väg igen när någon av oss håller på att gå vilse. Hon är fantastisk.

Ibland funderar jag på vad jag har gjort för fel.

Vilken karl jag än träffat så har denna ständigt sårat mig, varför är det så? Förstår ni inte att ni sätter såna djupa sår i min själ? Och även om såret är läkt så sitter ändå ärret kvar, för all framtid. Jag kanske ska tuffa till mig litegrann & låta bli att bli sårad bara. Låta bli att någonsin lita på någon igen? Det är kanske så det ska vara.

Jag trivs som jag har det idag, det gör jag.. men ibland drar sig tankarna tillbaka ett par år, och dom gångerna så vill jag bara gråta och gömma mig någonstans. Jag måste sluta tänka, men det är svårt.

Aldrig mer ska jag låta mig såras, aldrig mer ska jag låta någon kliva på mig. Idioter.