Jag tror aldrig att jag blivit så besviken och känt mig så lurad som igår. Ibland undrar jag om jag inte räcker till? Hur kan en annan människa annars såra så mycket som du gjort mot mig? Igår kväll var jag så nära på att bara lämna allting och bara dra iväg någonstans där jag vet att jag hör hemma. Jag hör inte hemma här.. inte alls! Det finns ingenting som lockar mig för att stanna här. Jag tar med mig Hugo och bara drar iväg till ett ställe där man kan vara stark och fri. Ett ställe där man kan börja om helt och hållet. Glömma allt som någonsin funnits här, och bara börja om.

Jag räcker inte till, och jag är inte värd att må 100 % bra, det har jag kommit fram till nu. Ju mer folket omkring mig kommer mig nära, så vill jag bara stöta bort alla. Jag kan helt enkelt inte lita på någon annan än mig själv. Varför? Jo, för att jag har blivit så lurad och besviken så fruktansvärt många gånger.

Jag må låta hemsk, jag kanske låter orättvis. Men det är mina känslor. Dom har aldrig betytt någonting för er. Aldrig någonsin. Därför tar jag steget nu, steget dit jag är ensam och där jag inte behöver någon annan än mig själv och mitt barn.

hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.

frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret,

att du inte finns till fast jag trodde på dig.

vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute?

vem skulle ge mig den kraften jag måste få?

vem skulle trösta mig? jag är så liten på jorden.

om du inte finns till, vad gjorde jag då?

nej, du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig.

utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.

du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?

jag vore ingenstans, jag vore ingenting om du inte fanns.

aldrig förr har jag haft det i tal eller tanke, det lilla ordet som skrämmer mig och plågar mig så. ordet är "om", om jag bett alla böner fögäves, om du inte finns till vad ska jag göra då ?

vem skulle känna min ånger, sedan förlåta?

friden i själen, ja, vem skulle skänka mig den ?

vem skulle så ta emot mig tillslut efter döden?

om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen?

 

Bästa vän

25 juni 2009 20:17

det blir bättre gumman :) se på mej va fan jag reste mig efter Mickes svek jag står här stark nu det är HAN som kommer förlora i längden det kommer han märka ocksÅ !

finns här hjärtat det VET du när som helst du behöver det

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min nya blogg är : http://lindalindqvist.blogg.se :)   denna kommer snart tas bort. ...

Hej. Eller.. hejdå?  Nu är det slutskrivet i denna blogg. En ny blogg är ordnad, så kanske ses vi där! ;)   // ...

Hoho! Hugo kom hem klockan 14, äntligen! Så skönt att ha honom hemma igen. Ställde mig och lagade mat en halvtimme senare, men han var inte hungrig. Han hade ätit redan så jag fick äta själv. Gjorde även iordning matlåda tills imorgon då det är jobbd...

Hallåj. Sitter här & smålyssnar lite på musik & inväntar Hugo. Han kommer klockan 14. Jag har börjat tycka att det är skitjobbigt att vara ifrån Hugo en hel vecka. Skulle vilja ha honom på heltid, bara hos mig. Men jag vet att det inte går. Dels för ...

Hallådär! Igår hade jag en superrolig kväll! Emelie kom och hämtade upp mig runt 18-tiden, och då åkte jag, Emelie & Löffa hem till Löffa så Emelie fick göra sig iordning. Därefter gick vi hem till Elin (som bor 50 meter därifrån typ *s*) och spelade...