Nu är det kväller. Det känns skönt! Ska snart ta en varm och skön dusch, och sedan krypa ner i min säng med nytvättade sängkläder under mitt varma duntäcke tillsammans med min älskling och bara finnas till! Det är ju bara för fantastiskt. Vilken känsla det är att vara älskad!

Jag har alltid haft svårt för att älska, och låta mig älskas. Jag har bara haft två riktiga förhållanden, som har varit både upp och ner. Det första var med Hugos pappa. Då var man ung, det var första kärleken och man visste inte riktigt vad kärlek gick ut på. Vi listade ut det tillsammans, även fast vi var unga. Och tillsammans skapade vi världens vackraste lilla son, av kärlek! Vi växte ifrån varandra, men vi kommer alltid att ha ett band ihop pga våran lilla ängel som vi älskar högt.

När jag gav mig in i mitt andra förhållande så var jag osäker, rädd och en tro om att jag inte skulle räcka till. Vi har haft underbara stunder, men också riktigt jobbiga stunder. Det har varit svek, lögner & bråk. Men vi har alltid tagit oss igenom det! Vi har kämpat så det har svidit i hela våra kroppar. Det har varit många tårar, mågra sår som orsakats och vi har fått kämpat. Men idag står vi stadigt och vet vart vi har varandra. Det är kärlek.

Jag vet att jag räcker till, jag vet att jag är värdefull och behövd. Det har han bevisat.

Idag står jag stadigt på mina ben. Med min familj, mitt barn, mina älskade vänner & min karl vid min sida förståss! Utan alla dom så skulle jag aldrig stått där jag står idag! Jag är lycklig för det, och bättre ska det bli så fort jag kommit igång med allt jag har på G nu!

Tack, alla som stått bredvid mig och verkligen brytt sig. Den största hjälp har jag fått av min son, Hugo. Genom att bara finnas till, så har han gjort att jag orkat andas. Bara av att se honom så orkar jag tänka på morgondagen.

//

Vad har man gjort idag?

Jag lämnade Hugo på dagis strax före 9.00, sedan mötte jag upp Linda. Vi gick ner på marangoni och åt frukost och pratade strunt, och sedan följde jag med henne till försäkringskassan. Det gick snabbt där, och sedan pallrade jag mig hem.. somnade som en stock i soffan tills det var dags att hämta junior igen.

Imorgon ska Hugo på dagis, och klockan 14.00 kommer pappa och hämtar honom där. Han ska sova där imorgon natt, för jag känner att jag behöver finnas till för Emil imorgon.

Klockan 11.00 ska jag vara på SOC på något möte -suck-, men det måste ju göras. Sedan klockan 13.00 så är det begravning för Emils morfar, så jag kommer följa med honom som stöd! Sedan vill jag bara finnas till för honom resten av dagen om han behöver mig, precis så som han alltid finns till för mig när jag är nere i botten.

Det kommer att gå bra imorgon. Många tårar kommer det säkert bli, men det kommer att gå bra! Han var ju en fantastisk människa.

Hugo har (hör och häpna) hjälpt mig att städa idag! Jag sa åt honom att han inte får titta på någon TV förän han har hjälpt mig att städa sitt rum. Så han har plockat och donat, och jag tog golvena där inne. Så nu är det ialf snyggt där. Har vikt all tvätt oxå.. det var inte lite direkt!

Nu ska jag sätta igång med käk! Ha en bra kväll.

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

En text som  beskriver mina känslor´ att jag är på väg att ta mig upp igen!

http://www.youtube.com/watch?v=ehMiYXd6z74

Det känns som en tung sten har lättat från mitt hjärta nu. Jag har gjort ett val som kommer innebära mycket mindre tankar och stress. 80 % av allt som känns förjävla jobbigt har redit upp sig nu! Så nu är det kanske så att det även är dags för mig att börja leva? Har det vänt nu? Jag hoppas det, för nu har det varit tungt länge nog för mig.

Jag vill att dagen ska komma då jag kan säga "nu känns allting underbart, och allt bara flyter på". Jag har glömt hur det känns, faktiskt! Men det känns inte allt för långt borta nu.. snart är jag på toppen!! :-)